in English | Suomeksi
 
 
Barns infektionskänslighet
Effekten av moderns stress under graviditeten på barnets infektionskänslighet
Stressreaktioner förmedlas i kroppen i huvudsak via två fysiologiska mekanismer, SAM-systemet (sympatiko-adreno-medullära systemet) och/eller HPA-axeln (hypotalamus-hypofys-binjurebark-axeln). Binjurebarken utsöndrar ”stresshormonet” kortisol i organismen. Jag har specialiserat mig på att studera sambandet mellan bristande funktion hos HPA-axeln och barnets bildande av naturlig motståndskraft.

Kortisolet tränger igenom placentan, och kortisolhalten i moderns plasma har visat sig korrelera med kortisolhalten hos fostret. Då modern under graviditeten har en långvarigt hög halt av stressregleringshormoner, utsätts fostret för kortisolets effekter. Långvarig utsöndring av stresshormoner har negativa kumulativa långtidsverkningar på olika organ, och det uppstår en allostatisk belastning. Kronisk stress leder till hypersekretion av kortisol.

Vid djurförsök har påvisats att stress under honans graviditet påverkar utvecklingen av fostrets immunsystem. Tecken på modifiering av motståndskraften har i dessa studier varit bl.a. avvikande verksamhet hos de vita blodkropparna och minskat antal vita blodkroppar. Det finns också bevis på att effekterna av stress under graviditeten på barns naturliga motståndskraft mot sjukdomsalstrare sträcker sig till vuxen ålder. 

Mekanismen bakom denna förändring av immunsystemet är inte bekant, men studier har visat, att moderns stresshormoner påverkar utvecklingen av fostrets immunorgan (t.ex. thymus) eller påverkar andra fysiologiska system, som reglerar immunreaktioner såsom HPA-axeln. Trots att det på grundval av djurförsök verkar som att stress under graviditeten kan öka avkomlingens känslighet för infektionssjukdomar, har det bara gjorts få undersökningar på människor.

En av människans anpassningsmekanismer till miljön är cellernas epigenetiska funktion. Epigenetiska faktorer formar genernas funktion. Dessa faktorer reglerar aktiviteten hos gener utanför den egentliga DNA-basordningen och har en viktig uppgift i differentieringen och funktionsregleringen av celler och vävnader samt molekylmekanismerna i samspelet mellan miljö och arvsmassa. Under den tidiga utvecklingen sker ett stort antal epigenetiska modifikationer, som senare påverkar de fysiologiska funktionerna. I experimentella modeller har betydelsen av detta slags mekanismer påvisats på ett övertygande sätt. Hormoner, såsom stresshormonet kortisol, kan fungera som epigenetiska faktorer.

Vår avsikt är att studera inverkan av moderns stress under graviditeten på utvecklingen av barnets naturliga motståndskraft mot sjukdomsalstrare för att öka vår förståelse av riskfaktorer för infektionskänslighet. Förståelsen av dessa mekanismer möjliggör vårdinterventioner som immunomodulära interventioner som är mer omfattande än vanliga vaccinationer.

Mer information

MD Laura Korhonen, lasula@utu.fi
Asiasana:
Tagit: